Syftet med funktionsmedicin är att upptäcka eventuella obalanser och annat som kan behöva åtgärdas, förebyggas eller optimeras. Tack vare de många och avancerade tester som görs får vi fram ovärderlig information om din hälsa och kan på så sätt börja lägga pusslet tillsammans med dig.
Målet med funktionsmedicin är att hjälpa dig att optimera din biokemi och livsstil, oavsett hur utgångsläget ser ut. Med hjälp av vårt avancerade och mätbaserade processtänk tar vi dig, steg för steg, mot högre livskvalitet. Du är utgångspunkten i allt vi gör – och vi tar hänsyn till hela din situation. Oavsett om du är kroniskt sjuk eller helt frisk är funktionsmedicin för dig.
Vi tar hänsyn till alla delar av din hälsa och livssituation. Vår ambition är att gå till botten med orsakerna till dina hälsoproblem. Med tester kan vi identifiera och rätta till det som ger dig besvär.
Mycket i din kropp hänger ihop och man kan jämföra med ett pussel – om en bit ligger fel är det svårt att se hela bilden.
Inom funktionsmedicin lär läkare och patient av varandra. Läkaren bidrar med sin kunskap om funktionsmedicin och patienten med kunskap och erfarenhet om sin kropp.
Varje patient utvärderas på individnivå, med hänsyn till sin unika miljö, sina genetiska förutsättningar och sin livsstil. All behandling är baserad på individens situation, förutsättningar och mål.
Vi frågar oss hur sjukdomsprocesser uppstår, hur vi kan vända sjukdomsutvecklingen och vad patienten själv kan göra för att optimera sin hälsa för ett så långt och friskt liv som möjligt. Stort fokus på förebyggande vård.
Fokus ligger på de symtom du har och behandlingen består av att ta reda på vilka läkemedel som behövs för att dämpa dem. Inte lika stort fokus på varför symtomen uppkommit.
Kroppen ses mer som separata enheter, med olika specialister kopplade till olika delar – exempelvis kardiologer, dermatologer och hepatologer för problem med hjärta, hud respektive lever.
Läkaren utgår från sin kunskap inom medicin och bestämmer utifrån det vilken behandling (ofta läkemedel) som är lämpligt. Tiden till patientens egen berättelse är mer begränsad.
Kommunicerar med patienten som en individ, men utredning och behandling är ofta standardiserad. Det innebär att alla med en viss diagnos får samma behandling, oavsett förutsättningar eller mål.
Läkaren frågar sig vad det är för sjukdom och vad som kan göras för att lindra symtomen och hindra progression. Större fokus på reaktiv vård.